Många problem som vi har i våra högkulturer beror på att människorna inte vet vad som är målet för deras liv. Men de vet heller inte genom vilka krafter och lagenligheter vårt livsöde styrs, så att många företag slår fel därför att de beslutas och genomförs utifrån felaktiga föreställningar och ovetande om dessa ting.
Vetenskap och teknologi men även socialstrukturer är slagorden som bereder oss allt större bekymmer. Rikedom liksom även social harmoni och framgång försvinner allt mer och går så att säga förlorade genom svårigheterna som vi alla utsätter varandra för ömsesidigt genom vår hänsynslösa egoism, genom kärlekslöshet såväl i samhället som också på arbetsplatsen och i familjen.
Genom ett sådant levnadssätt och beteende berövar sig varje folk den gudomliga välsignelsen, som egentligen - om det inte vore så - skulle komma det till godo. Det är det sanna svaret på "hemvistfrågan", som så få människor i vår kulturkrets förstår och begriper, varför de av den anledningen inte kan lösa detta problem. Om man skulle vilja lösa ett problem börjar man normalt - om vi handlar vetenskapligt - med förståelsen av grundvalarna för respektive område och lagenligheterna, och först då börjar man ge sig på uppgifterna för att lösa dem. Men vad gör människan beträffande sitt eget liv? Vem studerar livets grundvalar och sysselsätter sig med målet för sitt liv? Tyvärr enbart mycket få människor.
Det är det sanna skälet till att kulturlivet blir allt svårare och förhållandena allt mera komplicerade och nästan alla problem har blivit i det närmaste olösliga. Och vi måste tyvärr räkna med att det fortsätter så här. Men det är inte så att vi är hopplöst utsatta för detta. Ty just de människor, som sysselsätter sig med frågor om tillvaron, med målen och de andliga grundvalarna för livet, kommer att finna lösningar som åtminstone i dessa människors privata sfär kommer att leda till framgångar även om allt runt omkring dem skulle bli ännu mer komplicerat.
I själva verket kan man säga att västvärlden har blivit nästan ateistisk. Förorsakad genom rikedomen, genom framgångarna i vetenskap och teknologi under de förflutna årtiondena och därmed frestas att tro, att man därigenom kan känna sig trygg och säker i tillvaron. Men mer och mer visar sig redan nu resultaten av detta misstag. Ingenting är säkert, ej heller rikedomen eller vår teknologi, Så ställs vi nu mer och mer inför frågan: hur skall det fortsätta?
Å andra sidan skulle övergivandet av tron på Gud kunna övervinnas genom att människan begriper att det finns kreativa krafter, som står till hennes förfogande för att lösa alla hennes problem när det gäller att gestalta livet.
Men vad är de gudomliga krafterna?
De finns inom varje människa. Men enbart väldigt få människor använder sig av dem, eftersom man inte kan tro att de existerar. Man tror till och med att man har bevisat att de inte finns alls. Beviset att varje människa inom sig har en kreativ förmåga kan enbart föras genom att människan sysselsätter sig därmed och bemödar sig om att fatta och begripa den för att så småningom förstå att det bakom allt finns en kreativ realitet, som man skulle använda sig av i det dagliga livet. Genom att ignorera sådana andliga gåvor kan man aldrig bevisa att de inte finns.
Den Himmelske Fadern, som vi borde kalla Honom som kristna, är den eviga kärlekens Fader och är aldrig av det slaget att Han omger sig med tystnad och låter mänskligheten gå sin olycka till mötes utan att gång på gång höja sin förmanande och varnande stämma. En sådan uppfattning är ett väldigt misstag.
Varje människa har den läggningen att genom hennes bemödanden vissa tankar och beslutsimpulser vaknar som hon kan orientera sig efter. Om hon sedan har lärt sig att släppa den egna viljan och de egna önskningarna, kommer hon med dessa gudomliga ingivelser och denna inspiration att komma fram till betydligt fullkomligare livsavgöranden än en vanlig människa, som lever i materialism och genom sin andliga orienteringslöshet är beroende av andra okunniga människor.
Det finns emellertid också - och det är mycket viktigt att förstå - redskap för Herren Gud, varigenom alltefter redskapets mognad, gudomliga råd, hänvisningar och även profetiska uttalanden uppenbaras, som i kvaliteten av sin sanningsenlighet är beroende av hur rent ett sådant redskap redan har blivit. Men var och en av oss har ju den möjligheten inom sig själv att genom böner och bönfallande till vår Himmelske Fader pröva varje ord om det är sanning, och i vilken grad det är av betydelse för honom själv. Ty bara vår Himmelske Fader kan visa oss om det som man läser eller hör faktiskt kommer från Honom själv. Man får bara inte vilja sluta igen vid första tvivlet. Ty det är naturligtvis klart att det negativa i människan - vi kallar det också för ‘det motpoliska’ - försöker att hålla kvar det gamla tillståndet och inte släppa människan, och så suggereras hon av tvivel av många slag, för att därigenom få henne att släppa det hörda ordet eller en högre insikt.
Ty det är inte en slump att det heter "Himmelriket måste man rycka till sig med storm", så som man ju också i det dagliga livet ofta får kämpa och arbeta sig fram till allt. Hur ofta får inte en människa uppsöka till exempel dussintals arbetsplatser och granska erbjudanden om arbete tills hon äntligen har hittat den platsen, som hon kan tillträda och som passar henne. Där kan man inte heller efter det första avslaget säga att man aldrig kommer att få något arbete. Det vore alltså meningslöst att fortsätta att söka något arbete. Vi vet mycket väl att vi behöver uthållighet för det. Och den troende människan har därutöver den möjligheten att basera sitt förtroende på den gudomliga säkerheten och ledningen, eftersom HERREN såsom Skapare och Allmakt är en bestämdhet - från den helige Anden - och penetrerar vår stjärna jorden med alla dess människobarn och allt det som bär liv, oupphörligt med välsignelser och skaparkrafter.
Nu frågar ni, om det är så, varför finns då detta kaos på jorden? Anledningen är att vi såsom fria varelser inte med tvång behöver ansluta oss till Hans gudomliga ordning! Hade vi varit tvungna därtill, då hade det varit ordning! Människan är emellertid ingen tvångsvarelse, som måste följa Gudomens lagar i skapelsen, utan människan skall mogna fram till att hon genom sin fria vilja och sin kärlek kan och vill följa dem, ty Gud rör inte vid människan fria vilja såvida inte skapelsen vore i fara. Så är det överlämnat åt människans fria vilja att även göra motsatsen till det som hon förstår såsom sant och riktigt. "Älska din nästa" är ett bud, men det tvingar inte människan. Man kan också hata sin nästa om man vill. Man kan till och med förfölja honom eller begå liknande dårskaper. Den insiktsfulle, den vise gör det emellertid inte, ty han vet att varje negativ handling också har en följd, och att allt faller tillbaka på honom själv enligt lagen om orsak och verkan , eller ännu bättre sagt enligt den orubbliga lagen om skuld och gottgörelse. JESUS har uttalat det mycket tydligt:
"Den som höjer svärdet skall omkomma genom svärdet."
eller:
"Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
Detta betyder ingenting annat än att den som tror sig kunna leva sitt liv på ett sådant egocentriskt sätt förr eller senare kommer att själv göra negativa erfarenheter genom sina medmänniskor. Och då beklagar de så kärlekslöst handlande sig bittert varför de har det så svårt på denna jord. Just sådana människor har den benägenheten att de blott sällan är redo att undersöka om de inte själva dagligen genom sitt absurda handlande bär in lidandet i världen trots bättre insikt.
Då vi emellertid vill lösa våra problem och söker harmoni, frid och livets fulländning trots de svårigheter som då och då bärs fram till oss utifrån, så är det väl självklart att vi först och främst måste sträva efter att följa de gudomliga normerna och sedan även leva efter dem i realiteten.
Älska Gud över allt och din nästa såsom dig själv
är en grundreceptur som vi skulle kunna arbeta med om vi ville, eftersom vi därigenom skulle ge kärlek till vår omgivning. Och då skulle snart en viss kärlek möta oss från människor som hittills varit mycket avvisande.
Nu kommer många att säga, det stämmer inte, jag upplever det inte så. Men på det kan man svara att det inte är så enkelt. Så svårt eller nästan omöjligt det redan är beträffande materiella ting, att till exempel bygga ett hus, som ibland kräver lång tid från det man kan påbörja och slutligen avsluta det. Så lång tid kan det också ta - alltefter vårt bemödande vilket är det avgörande -, tills vår kärlek allt mer har gjort sig gällande i vår omgivning genom kraften av den andliga utstrålningen i vårt tänkande och handlande.
Men nu kommer det stora problemet: hur kan jag veta vad som är sanning, så att jag kan handla rätt? Det som står i Bibeln, Gamla och Nya testamentet är gudgivna riktlinjer, som vi kan handla efter och gång på gång borde sysselsätta oss med för att leva efter dem och därigenom uppnå vårt livsmål. Men det dagliga förverkligandet kräver uthållighet och viljestyrka! Först genom framgången av det uppnådda visar sig riktigheten av dessa gudomliga bud. Såsom allt i skapelsen, så sker allt genom utvecklingen. Gud är ju inte en gammal herre med långt skägg som låter allt tyna bort. Utan Han är en dynamisk Gud, en Skapare, som oupphörligt erbjuder sina varelser ständigt ny hjälp, så som det är intygat och beskrivet i Gamla testamentet. Under sekel efter sekel gavs det hänvisningar och profetiska läror genom olika Guds siare och bud till det dåtida israeliska folket, hur det skulle gestalta sitt liv för att kunna utvecklas och gå framåt under dessa besvärliga omständigheter.
För den kristne är emellertid kröningen av alla dessa budskap Jesu Kristi budskap så som det finns i Nya testamentet. Det kan emellertid inte vara fullständigt, ty Jesus har med säkerhet lärt och uttalat mer än vad som står i dessa få sidor. Men genom inspirationen i bönen kan människan alltid få kompletterande insikter, eftersom Fadern alltid är beredd att skänka varje själ något om den strävar efter att leva efter budet
"Älska Gud över allt och
din nästa såsom dig själv"
och vill komma framåt i sitt tänkande, sina insikter och sitt handlande. Ty Jesus sade ju: "Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. (Joh. 16:12-13) och "Jag är med er alla dagar intill tidens ände." (Matt. 28:20).
Det vore mycket märkligt om vi skulle anta att den Himmelske Fadern med sin död som Jesus Kristus på korset på Golgata plötsligt hade börjat tiga. Det vore fördömlig förmätenhet att påstå detta, eftersom något sådant inte står på något ställe i den Heliga Skriften. Vi vet dock att vår Himmelske Fader ständigt väckte nya redskap för att ge människorna ett rättesnöre genom dem för ytterligare insikter i respektive tidsepok.
Men även varje enskild människa kan i sitt hjärta genom uppenbarelser från den Helige Anden ta emot kompletterande insikter. Denna hjärtats underbara förmåga lär man sig tyvärr alltför sällan och använder föga i det dagliga livet.
Hos Israels folk var det ju så, att det under loppet av årtusenden ständigt uppstod väldiga problem, som inte längre gick att lösa med de gamla föreställningarna. I synnerhet var striden mot felaktiga läror, som delvis förfalskade den ursprungliga religionen, så att ständigt en profet eller ett sändebud av Hans eviga kärlek fick träda fram för att ånyo rätta till saker och ting. Och så är det väl klart att vår Himmelske Fader även gör detta i vår tid, som Han även har gjort under gångna årtusenden genom olika redskap. Vi tänker då på Jakob Böhme, Jakob Lorber och Swedenborg och många andra, som tyvärr är okända för de flesta människor. Av det kan man åter se hur likgiltig mänskligheten är beträffande det som ständigt erbjudes den genom Faderns kärlek. Därför är kritiken att människan är utan orientering och övergiven av Gud, i själva verket en förlämpning av Gud, just för att det inte är så.
Men av sig själv kan man inte förstå det. Det erfordras ett dagligt speciellt intresse. Ty himmelriket måste man rycka till sig med storm, vilket ju inte betyder något annat än att man måste rycka till sig insikt med mycket arbete, trots motståndet från den egna själen och de negativa aspekterna från de egna försyndelserna, som ju var och en har att brottas med.
Och därför gäller det också att genast kväva varje negativt ord i sin linda, ty just genom denna strid beträffande övervinnandet av sina fel och svagheter blir människan allt friare när det gäller att förstå de himmelska sanningarna, och människan blir allt mera i stånd att i sig själv känna gudomliga ingivelser och träffa riktiga avgöranden. Ju mera som den barmhärtiga kärleken har blivit hennes rättesnöre, desto mera attraherar människan gudomlig välsignelse. Ty så lyder ett av Herrens bud:
"Döm icke, så att ni icke blir dömda!"
Men varje själ måste själv avgöra om något kommer av omogen egenvilja eller faktiskt är Herren Guds heliga ord inom den.
Hur sådana uppenbarelsens ord av Herren förmedlas, beror återigen på redskapets karaktär, men även på syftet och målet för en sådan uppenbarelse. Jakob Lorber var övervägande en skrivare av ordet, åter andra är talare av ordet eller bådadera. Hur ett uppenbarelseord än har givits, så måste det i varje fall bearbetas genom bön, både vad anden som innehållet beträffar, ty på den yttre formen kan man sällan eller aldrig avgöra om det är Guds ord eller inte. Det kan bara var och en själv avgöra genom den kärlek som han oupphörligt utvecklar och genom vilken han ber om sanning och ledning. Om man är öppen, så kommer man själv att känna kärleksvärmen som strömmar från ordet och ger människan upprättelse och styrka. Men framför allt kommer hon att göra erfarenheter som bevisar för henne att Herren själv leder människan och detta desto mer - ju mera hon rättar sig efter det som hon har förstått.
Den andligt vakna och öppna människan blir därför inte förvånad att Herren uppenbarar den Heliga Nya Bibeln som fortsättning av det Gamla och Nya testamentet. Första volymen
har redan givits ut enligt Herrens vilja. Där har inte mänskliga tankar använts, utan Heren Själv har dikterat ord för ord enligt Sin heliga vilja. Givetvis måste det nedskrivande redskapet ha klart för sig att det oupphörligt måste sträva efter att icke ingripa enligt sina föreställningar och den egna viljan, utan enbart lyssna på det som Herren Själv ord för ord har lagt i hans hjärta och redskapet då också skriver ned eller uttalar det precis så.
Det är viktigt att vi är beredda att förstå att
Herren Gud aldrig har avslutat Sina uppenbarelser och aldrig skall avsluta dem
Ett vida utbrett misstag är det att slutverserna i Johannes uppenbarelse för alla tider markerar slutet för hela Bibelverket. Den där givna varningen att inte tillfoga något till denna profetia refererar uttryckligen - varom var och en kan övertyga sig - enbart till denna profetiska bok men inte till hela Bibeln. Motsatsen är fallet, ty det står skrivet i Johannes evangelium, 16:e kapitlet, verserna 12 och 13, att Jesus sade:
"Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen."
Likaså är det en vida utbredd villfarelse, att alla uppenbarelser hade avslutats för alla tider genom Jesus Kristus. Inget bibelord kan belägga och bevisa en sådan uppfattning. Hur kunde det också vara att Skaparen av himmelen och jorden, som vill hjälpa mänskligheten med alla dess problem, enbart skulle få göra det som en tigande Gud. Och vem skulle vilja förbjuda Herren att uppenbara sig när och var Han vill?
Guds outrannsakliga Eviga vishet känner inte till några begränsningar! Gud vore varken evig eller oändlig om det i Hans skapelse någonstans skulle finnas en begränsning! Guds eviga kärlek flödar i all oändlighet och strömmar genom denna Nya Bibel till alla Sina barn på denna jord i en ofattbar fullhet av nåd, från vilken envar bör ösa det som låter honom själv bli brinnande, barmhärtigaste kärlek och genom denna kärlek leder honom till Hans himlar, den eviga kärlekens rike.
Så kan det inte vara möjligt på annat sätt än att
Den Nya Bibeln är uppenbarad genom Guds direkta ord
Den bildar som fortsättning till Gamla och Nya testamentet med dessa en Helig treenighet. Den Nya Bibeln är nådeutgjutelsen av Guds Helige Ande till denna mänsklighet, som det har profeterats om i den gamla Bibeln, som ett andligt fundament för den Nya epoken av kärlek, sanning och rättvisa.
Precis som NYA TESTAMENTET hör till GAMLA TESTAMENTET och båda först bildar BIBELN, så som världen känner den hittills, precis så kommer nu enligt Guds Heliga vilja det bestående Bibelverket att bli fullbordat genom denna NYA BIBEL för den Nya tiden på jorden och bildar så en Helig treenighet
Varken genom Gamla testamentet eller genom Nya testamentet förmådde mänskligheten mogna så, att den fördes in på den direkta vägen till Gud, fastän det möjliggjordes för den genom Herren Guds frälsningsverk i Jesus Kristus att slå in på den sanna vägen till Gud. Hade det skett, så hade mänskligheten själv genom sitt liv i Guds eviga kärlek skrivit den mest levande Nya Bibeln för tid och evighet som ett vittnesbörd på att den uppfyller Guds evigt heliga och fullkomliga vilja!
Men så måste Herren Gud genom denna Nya Bibel ingripa i skeendet på denna jord för att inte enbart rädda mänskligheten från sin säkra självvalda undergång, utan för att på samma gång även leda denna in på vägen till det slutgiltiga målet för skapelsen för alla människor på denna jord: att bli till avbilder av Hans Själv.
© Lichtkreis Christi e.V.